En onormal hjärtrytm, eller arytmi, är en förändring av hjärtslagens hastighet eller mönster. Förändringen av hastigheten anses under en arytmi vara antingen för snabb eller för långsam.

Bradykardi – Hjärtat slår långsammare än normalt.
Takykardi – Hjärtat slår snabbare än normalt.
Supraventrikulär takykardi (SVT) – En serie mycket hastiga hjärtslag som börjar i hjärtats övre hjärtrum (förmaken).
Takykardi med återkoppling till AV-knutan (AVNRT) – En form av SVT, där en accessorisk bana låter elektriska impulser förflytta sig i ett cirkulärt mönster och hjärtat kan dras samman vid varje snabb cykel
Förmaksflimmer – Hjärtats övre hjärtrum (förmaken) slår snabbt och okontrollerat.
Förmaksfladder – Hjärtats övre hjärtrum (förmaken) slår snabbt men mer organiserat än vid förmaksflimmer.
Ventrikelflimmer – Hjärtats nedre hjärtrum (kammarna) skälver och kan inte dras samman eller pumpa blod till kroppen.
Ventrikeltakykardi (VT) – Felaktiga elektriska banor i hjärtats nedre hjärtrum (kammare) som orsakar snabba sammandragningar.

Förmaksflimmer kännetecknas av en oregelbunden och ofta snabb hjärtrytm som resulterar i en okoordinerad sammandragning av hjärtats två övre hjärtrum (förmaken).

Detta sker när det finns ett fel i hjärtats elektriska signalsystem, vilket får hjärtat att slå på ett oregelbundet och okoordinerat sätt.¹ Förmaksflimmer är den vanligaste formen av hjärtarytmi och drabbar 1 av 4 personer över 40 år under deras livstid.² Över 11 miljoner människor runtom Europa lider av förmaksflimmer och siffran förväntas öka med 70 % fram till år 2030³ och är därmed på väg att bli en att de största utmaningarna inom hälsovården.

Läs mer om de olika typerna av förmaksflimmer.

Förmaksflimmer är den vanligaste formen av hjärtarytmi och kommer snart att utgöra en av de största utmaningarna inom den offentliga vården, med över 11 miljoner påverkade människor runtom i Europa.⁴

Förmaksflimmer är en mycket vanlig åldersrelaterad arytmi som drabbar så många som 1 av 4 personer över 40 år under deras livstid. Det finns ett antal både påverkningsbara och icke påverkningsbara riskfaktorer för utvecklingen av förmaksflimmer. Några påverkningsbara riskfaktorer är hypertoni, övervikt, uthållighetsträning, obstruktiv sömnapné (OSA), sköldkörtelsjukdom och alkoholkonsumtion. Ålder, kön, familjesjukdomar, etnisk bakgrund, längd och andra typer av hjärt- och klaffsjukdomar är alla icke påverkningsbara riskfaktorer. Tidig debut av förmaksflimmer har en stark ärftlig komponent.⁵

Bland de många riskfaktorerna för utveckling av förmaksflimmer är åldern den största av dem.⁶

Förmaksflimmer ger upphov till en långsam men progressiv process där förmakens struktur långsamt förändras. Vissa strukturella förändringar kan vara irreversibla vilket stöder behovet av att behandla förmaksflimmer tidigt för att undvika mer permanent skada.⁵

Symtomen på förmaksflimmer har en märkbar inverkan på patienternas livskvalitet och är huvudorsaken till att patienter söker läkarvård.
Symtomen på förmaksflimmer varierar kraftigt men utgörs för det mesta av märkbart oregelbunden och snabb puls samt hjärtklappning. Dessutom kan det dessutom förekomma trötthet, yrsel eller andfåddhet eftersom hjärtat arbetar mindre effektivt än vid en regelbunden mer lättarbetad rymt. Men det finns samtidigt fall där förmaksflimret inte märks.

I Europa har 75 % av flimmerpatienter paroxysmalt eller persisterande förmaksflimmer.⁷

• Persisterande förmaksflimmer är dubbelt så vanligt hos patienter med symtom än hos asymtomatiska patienter och permanent förmaksflimmer är tre gånger vanligare hos patienter med symtom än hos asymtomatiska patienter, främst till följd av behandling.^8*

Tidig upptäckt av förmaksflimmer är viktigt för att säkerställa snabb och adekvat hantering, inte bara för att kontrollera symtomen utan också för att förhindra senare komplikationer.⁵
En förmaksflimmerdiagnos kan ofta ställas utifrån pulsen som vid förmaksflimmer brukar beskrivas som ”oregelbundet oregelbunden”.

Förmaksflimmer kan bekräftas med en inspelning av hjärtrytmen som visar hjärtats elektriska signalsystem via ett elektrokardiogram (EKG). Det typiska mönstret för förmaksflimmer är: helt oregelbundna RR-intervall, frånvaro av P-vågor samt grova eller fina flimmervågor vid baslinjen. En episod på minst 30 sekunder kan användas för diagnos.^9,5

Undersökning av patientens sjukdomshistoria och fysiska hälsa bör fokusera på att identifiera riskfaktorer (såsom omåttlig alkoholkonsumtion), samtidiga sjukdomar och fysiska tecken på förmaksflimmer

Behandlingsalternativ för hantering av förmaksflimmer

• Läkemedel för att kontrollera hjärtats frekvens eller rytm
• Blodförtunnande läkemedel – personer med förmaksflimmer löper högre risk att få en stroke
• Konvertering – när hjärtat ges en elchock för att återställa den normala rytmen
• Kateterablation – när det område inuti hjärtat som orsakar den onormala rytmen isoleras med hjälp av radiofrekvent energi eller kryo-energi

Risken för stroke bedöms genom att överväga förekomsten eller frånvaron av olika riskfaktorer för stroke. De vanligaste av dessa används för att beräkna en poäng för risken för stroke, varav den vanligaste metoden är CHADS² (kronisk hjärtsvikt, hypertoni, ålder, diabetes, stroke)¹⁰

CHA2DS2-VASc-poängen är en utökning av CHADS²-metoden och tillför risker för kärlsjukdom (perifer kärlsjukdom, tidigare MI och aortaaterom) och kvinnligt kön till poängsättningen.