Efter diagnosen förmaksflimmer rekommenderar riktlinjerna ett integrerat och strukturerat tillvägagångssätt för patientvård och flimmerhantering som involverar multidisciplinära team av kardiologer och elektrofysiologer och hälso- och sjukvårdspersonal, och placerar patienter och deras vårdare i en central roll i beslutsfattandet.³
Läkare rekommenderas att bruka delat beslutsfattande om specifika flimmer-behandlingsalternativ med beaktande av:³ 
- Informera patienten om fördelar/begränsningar och fördelar/risker förknippade med alternativ som övervägs 
- Diskutera potentiell behandlingsbörda med patienten och inkludera patientens perspektiv på behandlingsbördan i behandlingsbeslutet

Strokeriskbedömning: håll det enkelt och praktiskt
- Riskpoäng är förenklingar för att underlätta beslutsfattande
- Alla kliniska riskpoäng har ett blygsamt prediktivt värde för att identifiera högriskpatienter
- Standard är strokeprevention* om inte "låg risk"

Frekvenskontroll är en integrerad del av flimmerhanteringen och är ofta tillräckligt för att förbättra flimmerrelaterade symtom. Det finns väldigt lite robusta bevis för att informera om den bästa typen och styrkan av behandling med rytmkontroll.

Akut rytmkontroll kan utföras som en akut elkonvertering hos en hemodynamiskt instabil flimmerpatient eller i en icke-nödsituation.

Synkroniserad elektrisk elkonvertering med likström är det föredragna valet hos patienter med hemodynamiskt nedsatt fömaksflimmer eftersom det är mer effektivt än farmakologisk elkonvertering och resulterar i omedelbart återställande av sinusrytmen.

- Riktlinjer rekommenderar att beslut om att behandla med läkemedel, kateterablation och/eller kirurgisk ablation inkluderar patientens val.^{2 3} 
- Valet av läkemedel måste ta hänsyn till förekomsten av samsjukligheter, kardiovaskulär risk, potential för proarytmi, toxiska effekter, symtombörda och patientens önskemål.²